Text: Anette Hellgren.

Jag tycker om att prata i telefon, både mycket och länge. Det är ett bra sätt att umgås med vänner och familj när man inte hinner träffas så ofta som man vill. Men det finns tillfällen då det lämpar sig mindre bra att prata i mobilen, som när man är på hundpromenad.

Nästan dagligen möter jag hundägare på promenad med både hund och mobiltelefon. Så länge den telefonpratande hundägaren har sin hund kopplad är det inga problem. Problemet uppstår när den mobilpratande husse eller matte går med sin hund lös och är upptagen av sitt pratande istället för att vara uppmärksam på sin hund.

Vid ett flertal tillfällen har jag varit tvungen, och det är inte roligt, att påkalla hundägarens uppmärksamhet. ”Hallå jag kommer med tre hundar och vi vill inte ha besök av din hund.” Är jag på dåligt humör gormar jag att mina hundar har löss eller är magsjuka. I de flesta fall ler de lite ursäktande och kallar in sin hund.

Här passar jag på att ge en känga till alla mobilpratande småbarnsföräldrar som ägnar mobiltelefonen mer uppmärksamhet än sin egen avkomma. Får titt som tätt även ropa åt föräldrar (oftast pappor) när en mycket liten människa är på väg att rusa rätt in i min hundflock.

Jag kan inte låta bli att undra om den telefonpratande hundägaren eller föräldern skulle reagera annorlunda om jag kom med tre schäfrar istället för med golden retriever.

Härom kvällen var jag ute med bara en hund – och tur var väl det. Från ingenstans kom en miniatyrhund rusande. Hunden hade på sig ett halsband med en dinglande blinkade amulett, säkert för att ägaren skull se sin pyttelilla hund i mörkret. Min hund såg både hunden och den blinkande amuletten och var inte road av någotdera dessutom rusade besökaren in mellan benen på honom och det uppskattades inte alls. Min hund är snäll men han tyckte inte om detta närgångna besök vilket han visade tydligt genom att morra dovt, vilket den lilla hunden struntade i.

Stress i mötessituationer är aldrig bra så jag stod jag bara stilla och pratade vänligt med min hund, i väntan på att någon hundägare skulle komma. Efter en stund kom en telefonpratande husse och ropade på sin hund. – Är du inte rädd om din hund vrålade jag? Husse pratade bara på i sin mobil och gick vidare.  Man tar sig för pannan och undrar hur folk tänker och om de tänker över huvud taget.

Nytta med mobiltelefon i skogen
Det har hänt fler än en gång att jag drattat på ändan när jag är på skogspromenad. En gång halkade jag på en isfläck och slog omkull så pass ordentligt att jag tänkte nu är något brutet. Med tre hundar lösa i skogen och liggandes i snön kände jag att det hade varit bra om jag haft mobilen med mig nu. Och numera har jag den alltid med mig på promenaderna. Vilse i skogen är jag lite nu och då men det är ju inga problem när man har hundar som hittar hem.

Mobilen som hundletare
Jag har hittat en fiffig hundtjänst som man kan koppla till sin mobiltelefon. Det är en liten mottagare som man fäster på hundens halsband. Om hunden springer bort under promenaden sänder man ett SMS och får en karta med sin hunds position direkt på mobiltelefonen.

Men så här i vår- och sommartider råder som bekant koppeltvång så tjänsten borde inte behövas nu. Mellan den 1 mars och 20 augusti är det lag på att hålla hunden kopplad. Detta för att skydda viltet och dess ungar. Hunden måste vara kopplad när den vistas i marker med vilt, eller stå under motsvarande kontroll. Det betyder att den ska befinna sig intill sin förare och kunna kallas in omedelbart. Är du intresserad av hundmobiltjänsten så googla på gps och hund.

Tid för hund?
Har du tänkt på hur många timmar eller minuter per dygn som du och din hund umgås och har roligt ihop? Även vi hundmänniskor lever i en bråttom-bråttom-tid. Men är inte vår hund värd vår uppmärksamhet när vi är ute på promenad med den? Varför inte se hundpromenaden som ett tillfälle att ha trevligt med hunden i stället för att prata i telefon? Stäng av mobilen och ta med en rolig hundleksak istället. Även på en kort rastningspromenad är det trevlig att ha kontakt med hunden. Jag lovar att både du och din hund samt omgivningen kommer att uppskatta det. Men framför allt – din hund förtjänar det.