Om lydnad och ledarskap

Få ord är så negativt laddade i hundsammanhang som ledarskap och det är ju underligt för när vi pratar arbete eller sport då är i allmänhet ledarskap laddat med positiva associationer.

Alla vet väl hur en bra ledare/chef ska vara och uppträda. De chefer som inte vet det får åka på ledarskapskurs och om det inte hjälper kan de förlora sin ledarposition. Men vet vi hur en bra ledare för en hund ska vara?

Ledarskapet är något som är självklart i relationen till hunden. Om man har ett etablerat ledarskap i sin hundflock blir allt så mycket lättare och hundarna anstränger sig för att lyda och vara till lags. Vi vet var vi har varandra och hundarna vet vad som gäller. På detta sätt undviks en massa onödigt tjafs och tråkiga konflikter, istället kan vi ha det trevligt tillsammans.

Ledarskapet måste man förtjäna och bevisa genom sina handlingar mot hunden. För hunden, precis som vargen, väljer alltid sin ledare.

I vargflocken hänger dess överlevnad på att de har en kompetent ledare. Varje enskild varg kan inte bestämma när man ska vila eller jaga, utan någon måste ta initiativet om flocken ska fungera.

Den kände etologen Lars Fält definierar i sin bok ”Hundens språk och flockliv” ledarskap så här: ”Med ledarskap menar man att någon kontrollerar, styr och riktar andras beteenden och tar initiativ till aktiviteter.”

Ledarskap och lärarskap
Ledarskap absolut är inte detsamma som att vara tuff och hård mot hunden. Ett gott ledarskap är däremot konsekvent och förutsägbart. Det inger förtroende och gör hunden trygg. En nyckfull husse eller matte blir betraktad som opålitlig och en sådan litar inte hunden på. En god ledare är lugn och säker och beskyddar sin flock i alla lägen.

Vad gäller uttrycket ”dåligt ledarskap” så kan det vara missvisande det kanske istället är frågan om” dåligt lärarskap”. För det mesta handlar det om att hundägarna inte är tillräckligt tydliga i sin kommunikation med hundarna. De hundägare som är duktiga lärare har sällan problem med att hunden inte vet vem som är ledare i flocken.

En del använder uttrycken ”dåligt ledarskap” och” dålig mentalitet” lite vårdslöst. En hund behöver inte ha dålig mentalitet för att den tar över i vissa situationer. Det handlar istället ofta om ett bristande ledarskap från ägarens sida. En hund som har förtroende för sin ägare, är lugnare och uppför sig bättre än en hund som inte har någon ledare; det har sällan med hundens mentala status att göra.

Ledarskap är inget man går ut och tränar lite då och då, det formas hela tiden av hur man hanterar alla situationer tillsammans med hunden som uppstår i vardagen.

Kastar sig ut i kopplet
När man bor i en storstad möter man ofta andra hundar på promenaderna. Det händer ibland att jag möter hundar som kastar sig ut i kopplet och skäller allt vad de orkar. Är det en aggressiv hund eller en hund med dålig mentalitet kan man fråga sig.

I de flesta fall handlar det om att hunden är rädd och inte hunden litar inte på sin ägare. Hunden kanske upplever mötet som obehagligt och tar det säkra före det osäkra och kastar sig ut i kopplet och visar med både kroppsspråk och skall att ”ni kommer inte hit – håll avstånd”. Ägaren gormar åt sin hund att hålla klaffen och rycker kanske till ordentligt i kopplet. Sett ur hundens perspektiv kan det vara så att hunden bara känner sig påhejad av husse som också verkar vara riktigt förbannad och hunden jagar upp sig ännu mer. Nu jäklar är husse också med på noterna, nu tar vi dem tillsammans. Så fel det kan bli.

Tyvärr finns alldeles för många hundar som tror att de är ansvariga för flockens välbefinnande. De litar helt enkelt inte på att husse eller matte ska klara av vissa situationer och går då in och ta över i deras ställe.

Ifrågasätter inte ledarskapet
Att en hund inte lyder, behöver inte bero på ett bristande ledarskap. Den vanligaste orsaken till att hunden inte lyder är helt enkelt att hunden inte förstår vad man vill att den ska göra. Man har tränat den för lite och inte varit tillräckligt tydlig i sin kommunikation med hunden – och det är inte hundens fel utan hundägarens.

Lydnadsdressyr och lydnad
Lydnadsdressyr bygger på hundens vilja att vara sin förare till lags. Med godis och lek kommer man långt, men för att komma hela vägen måste man också ha en bra relation och hundens fulla förtroende. Hur ska man t ex annars få en hund att ligga still i flera minuter på en platsliggning tillsammans med andra hundar utan att resa sig upp och gå efter sin ägare som gått och gömt sig. Det krävs verkligen att hunden har förtroende för sin ägare. En hund som litar på sin ägare ligger lugnt stilla och väntar på att densamma ska komma tillbaka och är förvissad om att inget otäckt kommer att hända. En hund som inte litar på sin ägare och som kanske är otrygg i situationen kan lätt börja gnälla eller i värsta fall resa sig och gå efter sin ägare.

Men det finns hundar som varit duktiga på appellplan när de tävlat i lydnad för att sedan när de går av planen streta och dra i kopplet och som smiter när de ska hoppa in i bilen. Hur kommer det sig? Förmodligen är det så att de moment hunden utför på lydnadsplan inte är kopplat till faktiskt lydnad, utan är en rad cirkuskonster som de har lärt sig och har inte så mycket med lydnad att göra. Dessutom kan lydnaden vara platsbunden. D v s hunden har lärt sig att utföra vissa konster på en bestämd plats – på appellplanen.

Ledaren bestämmer
Ledaren bestämmer vad hunden får göra och inte göra. För att stoppa oönskade beteenden måste hunden kunna ordet NEJ. Detta betyder avbryt genast – och gärna också att hunden därefter ska ta kontakt med husse/matte. Att hunden kan och respekterar ett nej är viktigt. Det är bara det som kan stoppa hunden från att jaga vilt, grannens katt, löptikar eller annat. Det kan uppstå situationer när hundens liv hänger på att den kan och lyder ett nej.

Att gå ordentligt i koppel hör till vanligt hundhyfs. Men man ser många hundar som är ute och går med sina ägare istället för att det är hundägaren som går med hunden. Drar hunden i kopplet bara för att bevisa att den bestämmer? Nej, den drar för att den tror att det är helt ok och den har inte lärt sig något annat.

Dessutom springer man inte på sin ledare – det är direkt oförskämt. Kan ni tänka er en ung varg som springer omkull ledarvargen – den vargen blir omedelbart tillrättavisad.

Lär hunden att fråga
Ett effektivt sätt att befästa att man är ledare för hunden är att låta den fråga innan den får tillåtelse. Låt hunden titta på dig och vänta på ett varsågod innan den släpps lös, hoppar ut genom bilen eller får hälsa på andra hundar. Det är även en fråga om säkerhet för hunden, då man inte vill att den ska kasta sig ur bilen bara för att bakluckan öppnas.

Har man sagt åt hunden att t ex att sitta ska den sitta tills att den får ett frikommando, varsågod. Först då får den resa sig. Naturligtvis kan man inte kräva detta av valpar eller hundar som inte kan. Du kan bara kräva det du vet att hunden kan, annars är det bara att fortsätta träningen.

Nonchalera hunden
Om du har en hund som nonchalerar dig då kan du göra samma sak mot hunden. Ofta älskar vi sönder våra hundar, speciellt valpar och unga hundar. Vi klappar och kramar och pussar så mycket att de till och med undviker vår beröring. Detta är tyvärr inte helt ovanligt med valpar. Om så är fallet, börja med att nonchalera din hund lite grand så ska du se att den börjar intressera sig för dig igen.

Ha lite kul
Att ta initiativ till olika aktiviteter är också bra för relationen med hunden. Starta en lek eller träna en stund, men sluta när det är som roligast. Lek kan också vara en belöning för en väl utförd prestation eller bara för att det är roligt. Att leka och skratta med sin hund bidrar till att man får en bra relation.

© Anette Hellgren