Lika, men ändå olika

Idag tänkte jag träna Gullan och Kalle lite på att gå i koppel. De är fortfarande små, bara elva veckor. Det blev lite koppelträning och lite apportering. Båda valparna gick valpfint i koppel, bara det vanliga kliandet avbröt den korta promenaden.

De är lika som bär, Kalle lite större och grövre bara. Olikheten är störst i temperamentet. Gullan är mycket kontaktig och vill vara nära mig hela tiden. Hennes bror Kalle är mer cool och äventyrligare, han går gärna på egna upptäcksfärder.
 

Gullan kommer tillbaka till mig med det jag kastat, till skillnad mot Kalle, som gärna springer bortåt istället.