Flams & Trams

Koppellös i stan

Att gå fot med en hund på en tävlingsplan är inte så svårt, men att gå fot, utan koppel, med tre goldens och två tunga matkassar genom trafik-/barn- och hundtätt område är något helt annat.

Om man bor som jag gör, i Stockholms innerstad, med bitvis tät trafik, lekande barn (på innergården) och många hundmöten i parken så är koppel bra att ha - även om man har lydiga hundar.

När jag åkte från jobbet hade jag med mig tre goldens; Smilla, Lesley och Ärtan (på sportlovsbesök). Jag hade även med mig två tunga matkassar.

Väl hemma i garaget som ligger ca 200 meter från mitt hus ser jag när jag plockat ut matkassar och hundar att kopplena inte var i bilen. De hade jag glömt på jobbet.

Inför valet att sätta in hundarna i bilen och gå upp och hämta tre koppel i lägenheten vilket är vad en normal funtad person skulle ha gjort. Men, bekväm som jag är, tänkte att två av hundarna är lydnadsmeriterade och har gjort bra ifrån sig på tävlingar och lånehunden har ju faktiskt ett 1:a pris på jaktprov. Det får baske mig gå utan koppel.

Så med tre hundar på vänster sida och med två tunga matkassar och ett sammanbitet fot-kommando gick vi ut från garaget. Ut på trottoaren och bara efter ca tio meter var vi i säkerhet från bilar. Men väl där väntade andra störningar i form av barn på väg hem från dagis och hundar som var ute på koppelpromenad i vår park som jag passerade.

Med blicken rakt framåt och i rask takt noterade jag att folk vi passerade stannade upp och titta på vårt ekipage. Jag väntade på att få höra några kommentarer om mina tre lösa hundar men de uteblev. Och tacka för det. Med tre par ögon fästade på mig och i korrekt position tog vi oss hela vägen hem koppellösa. Det är inte så tokigt med ett fot-kommando även utanför tävlingsplan. Särskilt om man är lite bekväm av sig.

Anette