Flams & Trams

Inte bara flams - utan om miljö och klimathot
 

Nobels fredspris gick i år till USA:s förre vicepresident och miljökämpen Al Gore och FN:s klimatpanel IPCC. Ingen har väl missat att isen smälter och naturkatastroferna avlöser varandra. För att i någon mån hjälpa vår arma jord och mildra mitt dåliga samvete så kör jag numera en bil som tankas med etanol och släcker lamporna (lågenergi såklart) när jag lämnar ett rum och handlar i första hand närproducerade svenska varor.

Ibland så tränger sig verkligheten på plågsamt nära om hur vår miljö har det. Och i det här fallet blev det plågsamt blodigt.

Min springarglada goldenpojk Reddy tog en extra tur i skogen innan vi promenerade hem till (landet i Öregrund). Jag hörde hur han for omkring som en tok men valde att fortsätta hem trygg i min förvissning att han kommer straxt, vi var ju bara 50 meter från vår tomt. Det gjorde han men alldeles blodig om ett framben.

Först trodde jag att han hade skurit upp hela benet för som det blödde. Jag var ensam på landet och utan koll på Öregrunds veterinärer. Som tur var hade jag apotekets självhäftande färgglada hundbandage som jag lindade så hårt som jag kunde runt större delen av benet. Jag vågade inte titta på såret utan tänkte bara att här gäller det att stoppa blodflödet.

In med den blödande hunden i bilen och med riktning mot Uppsala tackade jag Telia för att min mobiltelefon hade täckning mitt i skogen. Jag fick tag på en flink tjej på eniro (låter som värsta reklamen) som kopplade mig till en veterinär i Östhammar. Denna landsortsveterinär med sin fru som sköterska välkomnade oss genast. Bara 20 minuter efter olyckan låg min hund bedövad hos veterinären som gjorde rent och sydde ihop såret som var mycket djupt.

Drygt en timme senare åkte vi hem med order om att hålla hunden helt stilla i en vecka och sedan lugn i koppel i ytterligare tio dagar. Det blev en lång och jobbig konvalescens för en ung springarglad och aktiv golden.

Hur noga vi än var så sprack såret upp efter nästan tre veckor. Tillbaka till trevlige landsortveterinären som konstaterade att vi behöver hålla honom lugn minst tre veckor till!

Så vad skar han sig då så illa på. Jo en gammal konservburk som låg utsläng i naturen tillsammans med en trasig flaska.

Husse som är mycket påhittig tog med sig en hund och lät den spåra efter Reddys blod. Det tog bara fem minuter så hade han hittat skräpet i naturen och kunde plocka upp det så att inget mer djur blir skadat.

Här skulle jag vilja svära över alla idioter som vårdslöst kastar ut skräp och på olika sätt förstör vår jord. Men jag svär inte här utan hejar på Al Gore och FN:s klimatpanel IPCC istället.