|
Flams &
Trams
Köpstopp
Nu är julen snart över för denna
gång. Och det ett helt år till nästa. I min pyttelilla familj har vi
minskat ned med både mat och klappar. Inte p g a något politiskt
korrekt beslut utan bara för att vi är lite bekväma av oss och inte
tycker så mycket om julmat. Och vi köper de pryttlar och pinaler vi vill ha
själva.
I tidningarna skrivs innan jul hela
bilagor om mat och förslag till julklappar. Sedan kommer
mellandagsrean och redan på annandag jul börjar tidningarna skriva
om bantning. Många av oss lever i ett överflöd medan andra har lite
eller inget. Jag har på senare tid börjat få dåligt samvete trots
lämnade bidrag till olika hjälporganisationer.
Låg och slötittade på tv när en ung
tjej var inbjuden till en tv-soffa. Orsaken var att hon hade haft
ett köpfritt år. På hennes blogg
http://notbuying.blogspot.com har hon skrivit följande:
"Det
började med en artikel i DI,
Skulle du klara ett år utan onödig shopping? där Susanne Ljung
recenserar boken "Not buying it" av den amerikanska författaren
Judith Levine. Boken skildrar hur författaren och hennes man
bestämmer sig för att under ett år endast köpa det nödvändigaste
för uppehälle, hälsa och affärer. Det innebär inga nya kläder,
inga böcker, inga biobesök, krogmiddagar eller "take-away" kaffe
under ett helt år? Boken fick mig att fundera över om jag skulle
kunna klara samma sak."
Anki som
hon heter fixade det och nu är hon hetare än en bakad potatis.
Småbarnsmamman Anki från Göteborg fick
mig att fundera. Undrar om jag skulle kunna klara av det. Jag
funderade i några minuter innan jag meddelade familjen mitt beslut
liggandes i soffan och smaskandes på en chokladpralin.
Jag tänker försöka med
några få undantag. Krogmiddagar och luncher på stan kan jag absolut
inte undvara. Inte heller köp av strumpor och underkläder. Men allt
annat borde jag klara av lätt. Garderoben och klädkammaren
fullständigt bågnar av kläder och skor. Och det mesta är ganska
nytt. Och hur många uppsättningar av nya gardiner, matchande kuddar
och överkast måste jag ha. Och jag måste inte köpa två nya
mobiltelefoner varje år...
Lillasyster och syskonbarn skrattar åt
sin shoppingglada moster och maken ler bara. Men jag tänker försöka
att börja med ett kvartal och se om jag kan fortsätta. Målet är ett
år. Inte för att jag vill bli en het potatis och sitta i en tv-soffa,
jag ligger så bra i min egen,
utan bara för att jag någon gång skulle använda och slita
lite på allt jag har. Och kanske för att döva ett dåligt samvete.
Anette
|
