|
Annorlunda utmaning
Sigge och jag hade en lite annorlunda
utmaning häromdagen. Vi höll på med vår följsamhetsträning. Dvs jag
går och gör lite oväntade saker och ser om Sigge hänger med mig. Det
gör han, eftersom det lönar sig. Ibland lönar det sig så bra att det
blir en ostbit i belöning, ibland en bit levergodis, ibland en
matkula och ibland beröm och klapp ”duktig pojke”. Vi håller på så
nästan hela promenaden och har ganska kul tillsammans.
När vi var på hemväg i lördags och gick i
våra upptrampade spår i kanten på den lilla sjön uppe vid ängarna så
hörde jag plötsligt röster. Anar att någon kommer på stigen alldeles
intill. Då ser jag en man i skogsbrynet, han pratar och böjer sig ned.
Det ser ungefär ut som om han kopplar en hund. Så jag kopplar Sigge och
vi travar på. Jag lägger upp en liten strategi i huvudet, om det är en
stor hund går jag ut i vassen med Sigge tänker jag.
Men jag behöver inte använda min strategi.
Mannen jag såg som böjde sig ner höll på att sätta upp ett tält mitt i
snön! Ett grönt litet kupoltält! Sigge och jag såg nog lika förvånade ut
båda två. Det var minsann en annorlunda utmaning. Jag frågar mannen om
han håller på med ett experiment och han svarar att han bara talar
engelska, så jag frågar igen. Mina ögon är nog stora som tefat. Tälta
här, mitt i snölandskapet, mellan stigen och vassruggarna. Hur får man
en sådan idé?
Sigge nosar på tältet och är ofin nog att
titta in i det lilla tältet. Där sitter mannens flickvän eller fru.
Framför tältet står ett litet triangiakök. Det kan inte bli någon
gourmetmatlagning på lördagskvällen direkt. En varm soppa kanske. Mannen
säger att de vill pröva på tältlivet. Se om de klarar av det. Deras bil
står på parkeringen en bit bort, så i värsta fall kan de åka hem. (Jag
ser senare att bilen är tyskregistrerad.)
När vi passerar tältplatsen morgonen därpå,
så står där en jättestor snögubbe med grillkolsögon och hårsvall av
vass. Ett djupt hål i snön avslöjar att de eldat. Jag undrar om de stod
ut i tältet hela kolsvarta och kalla natten. Och jag undrar vad
rådjuren, räven, hararna och grävlingarna i trakten tänkte. De var nog
lika förvånade som Sigge och jag. En annorlunda utmaning för dem också.
Lisbet H mars 2009 |
