|
Förföriska dofter
Äntligen fick vi hård och fast mark under
fötterna igen. Leran är stelfrusen och inga hundar behöver duschas
efter promenaden när vi kommer hem. Trädgårdsslangen är undanhängd för
tillfället. SMHI har lovat minusgrader några dagar framöver. Både
hundar och hundägare kan njuta ett tag till.
Sigge drar alldeles för mycket på stigen
upp till ängarna och jag förstår att löptikarna hunnit ut före oss.
Efter en liten stund hinner vi ikapp Tyra, löpande lagotto som blir
överlycklig när hon träffar kompisen Sigge. Fast just idag ser hon inte
honom som en kompis direkt. Hon bjuder ut sig, å det skamligaste tycker
hennes matte, men det har hon inget för. Sigge är inte ett dugg
intresserad av henne, bara av dofterna på stigen. Än så länge är han
bara kompis med henne. Så fort vi passerat dem, går han lugnt och fint
som vanligt. Jag anar att detta lugn inte kommer att bestå så länge
till. Tyra däremot tjuter och skäller och drar och visar vad hon vill.
Hennes matte har dock en helt annan vilja. Svea, en trevlig rottweiler i
närheten löper också, så vi förstår att vi har en prövande tid framför
oss.
Jag såg Armbryterskan från Ensamheten på TV
häromkvällen. En fantastisk dokumentär om Heidi Andersson i den lilla
byn Ensamheten i Lappland. Heidi är världsmästarinna i armbrytning och
alltså otroligt stark i armarna. Sådana muskler skulle jag behöva! Då
kunde vi nog ha ett koppel löptikar före oss på stigen. Nu har varken
jag eller husse några vidare värst biceps, utan vi får väl ta till några
andra metoder för att klara av den här löpperioden. Det enklaste är ett
telefonsamtal till Tyras matte, så att vi antingen kommer ut före Tyra
eller att vi kan gå åt motsatt håll om de är före oss, så att vi slipper
de förföriska och farliga dofterna på stigen och får en lugn promenad.
Men till Svea ringer vi inte. Nån måtta får det vara på förberedelserna,
även om både Sigge och jag mår bättre av en lugn och någorlunda doftfri
promenad. Vi håller tummarna för att Svea promenerar åt ett annat håll
den närmaste tiden.
Men jag stoppar haltin i fickan för
säkerhets skull. Drar han för mycket blir det nosgrimma på.
Lisbet H januari 2009 |
