Ny världsbild

Sigge tror att världen består av härliga stigar, stora ängar med spännande ekbackar och stenar att leka på. Och en och annan hund som vi träffar. Han vet förstås också att det finns en del vägar utanför tomten där det ibland går både hundar, människor och små barn. Och att man gå lite småtrista koppelpromenader där. Men till den roliga världen går man på slingrande stigar i skogen.

Nu har jag bestämt mig för att ändra lite på hans världsbild. Visa honom att det finns gator med trafik, gångvägar och trottoarer med barnvagnar, människor och även hundar. Därför tog vi bilen häromdagen och parkerade nästan mitt i Uppsala. Sigge hade haltin på sig, för att vi på ett smärtfritt sätt skulle klara av eventuella hundmöten. Vi promenerade fram och tillbaka längs Fyrisån på isiga gångvägar i Stadsträdgården. Gott om träd med otaliga kissmarkeringar som Smilla och Sigge var oerhört intresserade av. Fyra hundar mötte vi, ett hundratal flanerande människor, en massa barnvagnar och dessutom passerade vi på baksidan av Studenternas idrottsplats där Sirius och Edsbyn spelade bandy och åskådarna skrek så att läktartaket nästan lyfte. Om Sigge var förvånad så visade han det inte.

Men när vi skulle passera ett övergångsställe och en tjutande ambulans med blåljus kom bakom oss, då blev det lite farligt. Sigge blev först rädd för det höga ljudet, men fortsatte sedan tämligen oberörd. Vi fortsatte in mot centrum, längs Fyrisån, där hundratals änder simmade i det öppna vattnet medan deras kompisar låg och sov intill iskanten. Efter ett tag förstod Sigge att det var ”fot” som gällde och inte ejderjakt. När vi gick tillbaka på andra sidan ån travade han på jättefint vid min sida och struntade i fåglarna.

Efter en timmes söndagspromenad mitt i Uppsala åkte vi hem med trötta hundar som sov middag i flera timmar.

Det är jobbigt att ändra på världsbilden.

Lisbet H februari 2009