|
Skidäventyr
Nu har vi köpt en riktig dragsele till
Sigge och ett riktigt (och dyrt!) midjebälte till husse och/eller
matte och ett rejält expanderkoppel. Smilla har sedan unga år en
riktig dragsele och expanderkoppel, även om det var väldigt länge
sedan hon använde det. Vi har plötsligt fått skidspår utanför knuten
och vintern ser ut att bli långvarig så nu ska här skidas.
Problemet är bara att hundarna inte är
riktigt lika entusiastiska över det här med dragkoppel. De vill helst
springa lösa i skidspåren och kunna göra en och annan avvikare när det
dyker upp något intressant längs spåret. I förrgår när vi försökte åka
med Sigge som draghund, hade jag honom kopplad och husse var bete och
åkte först och sedan kom Sigge och jag i full fart. Men jag blir lite
rädd när det går för fort och särskilt rädd är jag att köra på honom.
Men vi kom både ut och hem helskinnade och var nöjda med vår skidtur.
Igår skulle vi åka alla fyra. Husse med
Sigge i dragkoppel och jag med Smilla. Det var 10 grader kallt, solen
sken, snön gnistrade i spåren. Kort sagt, en alldeles underbar
vinterdag. Husse får locka och pocka för att få Sigge att dra och det
går väl si så där. Att åka skidor är ju inget som sitter i generna
direkt och Sigge är nog mest förvånad att han får beröm när han drar i
kopplet.
Smilla har aldrig dragit i kopplet och
därför fungerade hon inte så bra som draghund när hon var yngre och vi
hade snövintrar. Hon stannade helt enkelt när kopplet sträcktes. Det gör
hon nu med, men jag manar på henne och hon går sakta i spåret. Mycket
sakta. Jag kopplar loss henne och då minsann blir det fart! Hon skuttar
fram i spåret, med visst besvär ibland men käckt ändå. Vi kommer snabbt
ifatt husse och Sigge och åker sedan i samlad tropp. Både ut och hem.
Vänder när vi hamnar i lösare spår och det blir för svårt för våra
golden.
Vi var ute i en och en halv timme. Smilla
var pigg och alert hela tiden, med på noterna och verkade tycka att
skidäventyret var riktigt skoj. Jag tycker hon är otrolig, hon är drygt
12.5 år och hänger med i spåret som en unghund. Problemet är bara att
hon inte hör, det är ingen idé att ropa på henne. Hittar hon något
spännande så stannar hon lugnt kvar tills det är färdignosat. Och det
kan ta sin lilla tid. Men matte väntar ju…
Idag gjorde vi om äventyret. Fast Smilla
fick springa lös hela tiden. Hon vet ju hur man beter sig för att få sin
vilja fram. Sigge fick vara lös i början och på slutet och agera
draghund däremellan. Inte direkt överförtjust för att uttrycka det milt.
Men när jag är bete och åker först då minsann springer han så bra i
spåret och husse åker lätt efter i linan. Vi ligger i hårdträning nu,
för om en dryg vecka ska vi åka till fjällen och då är det nog bra om
Sigge har lärt sig konsten att vara draghund.
Smilla har redan bestämt att hon ska
springa lös hela tiden.
Lisbet H februari 2010 |
