Apportering – inget för Sigge

Apportering, det är inget för Sigge. Det spelar ingen roll hur mycket jag än talar om för honom att golden ska älska att apportera. Han apporterar bara i vattnet. Att simma efter en dummy, det gör han gärna. Men springa efter dem på land, det kan han avstå ifrån.

Sigge begriper inte tjusningen med att bära. Om jag ger honom en handske när jag kommer hem, tittar han bara på den. Våra andra retrievrar har med nöje burit omkring mattes handskar.

Kanske är det mitt fel som inte hållit på tillräckligt mycket med apportering med honom. Men eftersom han inte tycker det är särskilt kul när man kastar iväg en dummy, så har vi inte hållit på så mycket. Han kommer visserligen med dummyn, pliktskyldigast ett par tre gånger. Men sedan räcker det, tycker han.

För att försöka göra apporteringen lite extra kul så köpte jag en ”training tube”. En dummy i genomskinlig hårdplast. Den har två lock på kortändarna, det ena locket har en skåra och i den ska man stoppa godis, när hunden ser på. Sedan kastar man plastdummyn och när hunden kommer med den och så ska man hjälpa den att få ut godiset.

Jag stoppar i godis, visar Sigge som hoppar jämfota av glädje och så kastar jag iväg den. Han studsar efter den, tar den i munnen och springer iväg med den. På något sätt får han av det ena locket och så äter han raskt upp godisarna. Jättelycklig!

Vi gör det om och om igen, men han vägrar komma med dummyn till mig. Petar i stället raskt av locket och äter upp innehållet. Jag ger upp och visar dummyn med godis för Smilla. Hon springer glatt efter, men törs inte ta den läskiga hårdplastsaken i munnen. Jag ger henne godisarna ändå.

Och så gömmer jag den konstiga dummyn längst in i garderoben. Och försöker glömma att den kostade dubbelt så mycket som en vanlig dummy.