Frissan och Benji

Förr i världen försökte jag trimma mina hundar själv. I brist på trimbord stod jag dubbelvikt ute på altanen och klippte tassar och bringa, svans och runt öronen. Det tog en eftermiddag att få ordning på en hund. Och det gav mig både ryggskott och andra ontskott lite här och var. Och inte blev hundarna så särskilt snygga heller.

Nu åker vi till frissan Gunilla, som på en och en halv timme gör underverk med både Smilla och Sigge. Hon har trimbord, jättebra saxar och ordentlig hundfrisörsutbildning. Dessutom har hon Benji!

Benji är en stilig goldenkille, ett par tre månader yngre än Sigge. Och han är Sigges absoluta bästis. Och Sigge är nog Benjis bästis.

Det är fascinerande att se de två hundpojkarna tillsammans. De leker, småbits, ”slåss” om leksaker, jagar varandra och har så vansinnigt skojigt. Smilla står bredvid och skäller när ungtupparna leker, hon vill också vara med. Men de nonchalerar henne totalt. ”Nu är det vi grabbar som leker!” Smilla tröstar sig med en leksak och tigger kel av matte istället.

Man kan inte direkt påstå att Sigge gillar att bli friserad. Avskyr är nog rätta ordet. Men han står ut, fogar sig att bli genomgången och genomklippt, eftersom den roliga ”belöningen” ligger en bit därifrån och viftar på svansen och väntar. Han vet att efter den gräsliga klippningen får han leka med Benji tills han inte orkar längre.

För ett par veckor sedan var vi hos Gunilla och Benji igen. Nu var tomten utanför uppgrävd och lerig så hundarna fick leka inne. Två unghundar som leker allt vad de orkar, som rullar runt och springer runt, jagar varandra, rullar runt igen, tar en repa in i friseringen och tvärs genom all bortklippt goldenpäls på golvet och sedan ut i köket igen och in i vardagsrummet…

Den dagen måste den arma frissan Gunilla städa inte bara hundfrisering utan hela huset.

Jag tyckte synd om henne men hoppas hon tyckte att hundleken var värd det.

Lyckan i att se två hundar som bästisleker och har så vansinnigt kul är nog värd övningarna både med dammsugaren och skurhinken.

När det är dags för nästa klippning hoppas vi att tomten är olerig och staketet på plats.