Underkänd hundvakt

Husse och jag jobbar på att kvala in som godkända hundvakter till Iris. Men än har vi inte lyckats så särskilt bra.

Iris är en förtjusande liten lagottoflicka, något yngre än Sigge. De är två tonåringar som har mycket skoj tillsammans. Iris bor ett par hus ifrån oss och vi försöker hjälpas åt med hundarna då och då.

Första gången Iris var här så var hon plötsligt försvunnen när jag skulle hämta in henne och Sigge. Det var mörkt ute, jag sprang in efter visselpipa och ficklampa. Ingen Iris någonstans.

Jag visslade och ropade och då skällde hon. Det lät som om skallet kom från Iris hus. Jag rusade dit. Herregud, vara hundvakt och så försvinner hunden!

Jodå, när jag kom upp till Iris hus, så satt hon på trappan till grovingången och väntade. Innanför hundstängslet, med öppen kompostgallergrind.

Häromdagen var Iris här igen. Sigge och hon busade på tomten, sprang runt, runt och hade jättekul. När Sigge tröttnade, gick han och lade sig på trappan, hans favoritplats så här års. Och Iris – hon rymde. Igen.

Tanklösa som vi är hade vi bara dragit för kompostgallergrinden på det sätt som man kan göra om man har golden. Men som man inte kan göra om man har lagottobesök. Iris stoppar in nosen mellan gallret och väggen, som ska utgöra stoppkloss – och snabbt som ögat pillrar hon upp en glipa.

Hon sprang hem den här gången också. Men nu kom hon inte in på tomten, i stället sprang hon snabbt upp till sin syster Tyra, ett par hus längre upp. Tyras matte ringde och reservhusse hämtade rymlingen. Vi satte en stor blomkruka för gallergrinden och kompletterade med snöskyffel och piassavakvast.

För säkerhets skull fick hon tillbringa eftermiddagen inne, i reservhusses knä.

På lördag kommer Iris hit igen. Hon är så välkommen. Snöskyffeln och piassavakvasten står framme och väntar.