Sigge kan strosa

Nu vet jag hur man gör för att få en hund att strosa! Till och med strosa i ultrarapid. Man delar helt sonika på flocken.

Halvvägs på promenaden i morse så delade vi på oss, husse och jag och hundarna. Snuviga husse tog Smilla och gick en kortare väg hem. Sigge och jag fortsatte vår vanliga runda.

Det var i alla fall så jag hade tänkt. Men Sigge stod som fastfrusen på stigen. Där han brukar ha som mest bråttom, där kunde han inte ens lyfta en tass eller två för att gå framåt. Han bara tittade och lyssnade efter den felande delen av flocken.

Jag manade på honom, lockade och mutade. Sakta, sakta kom han efter mig. Gjorde ett litet försök att gena för att ta sig ut på vägen där husse och Smilla gick. Jag fortsatte och han kom efter mig. Vid nästa avtagsväg funderade han på att gena igen och likadant vid den tredje.

Han kom när jag var mycket bestämd och talade om att här går vi och där går dom. Käckt och bestämt gick jag på samtidigt som jag lockade på honom. I ultrarapid kom han efter mig, öronen hårt bakåtstrukna. Han såg ut som om han fått världens utskällning.

Så där höll vi på några hundra meter. Pliktskyldigast lydde han mig, men han stannade oupphörligen och tittade efter husse och Smilla. Till sist tog jag tag i linan och släpade honom med mig. Aldrig hade jag drömt om att få använda linan som är min nödbroms på det sättet!

Jag försökte vara skojig, gjorde sitt och ligg och godis på tassarna. Hopp på sten och puss på matte. Han gjorde som jag sa, men skojigt var det inte. Det visade den bakåttittande Sigge väldigt tydligt.

Just idag hade jag tagit med mig en frisbee för jag hade tänkt gömma den och låta honom få söka rätt på den. Igår gömde jag mina handskar, han markerade att han hittat dem, men att ta mattes handskar i munnen, det är något otänkbart för Sigge. Sånt gör man bara inte. Han har uppenbarligen inte en aning om att han är en retriever…

Nu stannade jag vid en träddunge, satte honom och gick och gömde frisbeen. Överlycklig kastade han sig iväg på söket. Kom med frisbeen och vi busade en stund med den och så gömde jag den igen.

Sedan visade jag att jag inte är någon mästare på att kasta långt, men kastade gjorde jag och Sigge hämtade frisbeen och så lekte vi. Plötsligt hade han glömt både Smilla och husse och promenaden kunde fortsätta som vanligt.

Vi gjorde några sök till och lite stanna kvar. Han gick fot utan att jag sa till och han var ovanligt lydig. Gick i normal takt hela tiden, snudd på strosade. Tog han månne delningen av flocken som en bestraffning? Arma hund.  

Men nu vet jag åtminstone hur man göra för att få en hund att strosa. Fast jag anar att det finns bättre metoder.