Digestivehundar

Tigga vid matbordet är inte accepterat i vår (hund)familj. Däremot att äta digestivekex när husse och matte förmiddagsfikar. Bortskämda hundar, tänker ni. Inte då, digestivestunderna är enbart trevliga. För både hundar och människor.

Det började när jag satt hemma och jobbade. Först morgonpromenad med två – senare – tre golden. Vid 9-tiden började jag jobba och vid 10 var det dags för förmiddagsfika. Kaffelatte och tre digestivekex. Alma, vår första golden, kom och satte sig hos mig vid skrivbordet och jag stack väl åt henne en bit digestive. Fanny upptäckte detta och hon fick så klart en bit eller två. På ett par dagar hade detta blivit en lika etablerad som godkänd vana. Vi hade det så trevligt där vi datorn med kaffe och kex och lite kel och sällskap. När kaffet var urdrucket och kexen slut gick hundarna till sitt och jag jobbade på.

När Smilla kom in i familjen lärde hon sig detta snabbt. Förmiddagsfika är inget som man hoppar över. Vi fortsatte vår rutin. När husse var hemma blev det lite mer digestive till hundarna.

När valpen Sigge flyttade hem till oss för två år sedan så dröjde det inte länge innan han förstått konceptet. Nu skulle ingen i vår familj drömma om en förmiddag utan den här ritualen. Först går vi en rejäl morgon- eller snarare förmiddagspromenad på en och en halv timme. När vi kommer hem från skogen är det fikadags för två- och fyrbenta.. Sigge ligger ute, på helspänn och väntar på plinget från micron som förkunnar att kaffelatten är klar. Då skäller han och ska in. Kollar snabbt om vi ska sitta ute eller inne. Ställer sig vid det aktuella fikabordet, på altanen eller inne i köket. Husse har lagt upp ett par extra digestive så att inte hundarna ska bli utan. När jag säger att ”nu är det slut”, går hundarna iväg och lägger sig på sina favoritplatser. Nu väntar välförtjänt vila efter motionsrundan och fikastunden.

Nu i denna varma sommartid är skogspromenaderna utbytta mot badpromenad med fikastund på klipporna. Vi går en halvtimme med ivriga hundar. När vi kommer fram till klipporna vid Mälarens strand rusar hundarna i, badar lite och tittar uppfodrande på mig. ”Ska du inte kasta dummiesar, matte?” Så klart att jag ska. Sigge hämtar glatt, om och om igen. Smilla hämtar pliktskyldigast en gång eller två, sedan ger hon sig iväg på en härlig simtur. (Det är plastdummy jag har med mig, för att de inte väger något i ryggsäcken. Smilla vill ha riktig en dummy i tyg. Det får hon på eftermiddagen när vi inte går lika långt.)

Efter badstunden blir det fikastund med digestive på en bänk på klipporna. Digestive till både hundar och människor. Nästan bättre än fikastunden hemma tycker vi alla fyra.

Lisbet 08-08-03