|
Gyttjebad
Text: Lisbet Helleberg
Ett oplanerat gyttjebad ställde till
mycket elände för Sigge och mig häromdagen. Vi passerade det stora
kärret på hemvägen där Sigge sprang och nosade i sorkhålen, plötsligt
sprang han ut i strandkanten och plumsade ner i vattnet.
Gyttjevattnet. Efter två skutt tvärvände han, inte var det väl för att
jag skrek, men vände gjorde han och kom in mot en klippa vid stranden
och försökte ta sig upp där. Det gick inte. Så fort han tog sats med
bakbenen sjönk de ner ännu mer i gyttjan. Med lock och pock fick jag
honom att ta sig runt klippan och till sist lyckades han ta sig upp.
Det var omöjligt att se att det var en golden som kom upp ur
gyttjebadet. Han var fullständigt mörkgrå, hela han. Täckt av tung,
mörk, kletig lera. Bara en decimeter längs ryggraden var normalfärgad.
Jag sade inte vad jag tänkte. Det var
liksom ingen idé.
Hemma blev det utedusch med
trädgårdsslangen för att få bort det västa. Jag duschade och duschade
med det iskalla vattnet, gyttjan satt där den satt. Sigge förstod att
det inte var läge att slita sig.
Egentligen skulle jag ha gått in och hämtat
kameran för att kunna visa upp gyttjehunden för husse och bloggläsarna,
men jag orkade inte snöra av mig kängorna och sedan gå ut igen. Jag var
för arg. Istället jag tog in Sigge i duschen och bullade upp rejält med
schampo och så satte jag igång. 45 minuter senare var vi klara! 45
minuter!
Jag duschade och tvålade in, duschade och
tvålade in. Den sista kvarten grät Sigge högljutt. Gyttjan var
fastkletad i hans tjocka päls, nästan omöjlig att få bort. Små, små
svarta korn av leran hade borrat sig djupt in i pälsen. Den tjocka,
pampiga svansen ska vi inte tala om.
Efter att ha torkat Sigge, duschat mig
själv och gjort rent i duschen kunde jag inte hitta honom. Han låg inte
i någon korg, inte vid grovingången, inte uppe i korgen eller på mattan
inne hos mig. Var var hunden?
Till sist hittade jag honom ihopkrupen i
husses säng!
Sigge ligger aldrig i sängen, inte i
husses, inte i min, inte i någon säng. Han ligger på golvet.
Nu låg han där i husses säng, precis som om
han sökte tröst. Han var ren visserligen, men fortfarande tämligen blöt.
Jag lät honom ligga kvar, klappade om honom och när han hoppade ner
hängde jag upp överkastet på tork. Det var i alla fall inte gyttjigt.
November
2008 |
