Hemligheten i fickan

Nu börjar vi få lite ordning på vår – eller rättare sagt – Sigges sorkjakt. Peppad av Anettes exempel att kasta nyckelknippan i baken på hunden och samtidigt säga ett bestämt nej lägger jag upp min strategi. Nyckelknippan törs jag inte använda eftersom Sigges favoritsorkhål ligger i en bäck. Någon storkastare är jag inte, så jag begriper att skulle jag kasta nyckeln på honom så skulle jag inte pricka baken, utan nyckeln skulle försvinna ner i bäcken. Istället monterar jag ihop två nyckelbrickor som nog kan verka avskräckande. Hamnar de i bäcken kan jag ta den förlusten. Jag lägger nyckelbrickorna i fickan på hundjackan, så att den ska finnas till hands när vi går ut nästa gång.

När vi ska gå ut regnar det och oljerocken åker på. När vi kommer upp på ängarna och till de lockande sorkarna upptäcker jag att nyckelbrickorna ligger i den andra jackan. Jag plockar raskt åt mig en liten avhuggen enstam, knappt en decimeter lång och stoppar den i fickan. Nu du Sigge, tänker jag och planerar hur jag ska kasta träbiten och samtidigt ropa NEJ! när han börjar gräva. Och sedan ska jag ömka honom. Vi går som vi brukar och han är lydig som aldrig förr. Här, säger jag och han går vi min sida och jag behöver inte ens tänka på tingesten jag har i fickan. Vi går som vi brukar och så fort vi är i närheten av sorkhålen, ropar jag Här! Och pekar på min sida och Sigge trippar på så fint. Kan han läsa mina tankar?

Vi går vår runda, leker lite med pinnar, hoppar på stenar och småtränar lite. Sista sträckan håller jag ögonen på honom, men han gör inte det minsta lilla försöka att springa till sorkarna. Jag lägger träbiten vid stigen och tänker att den kan vara bra att ha en annan gång.

När vi närmar oss slutet på vår runda och ska passera flera färister, så får han jättebråttom vid den sista. Snabbt som ögat plockar jag åt mig en ”kastpinne” för att ha när vi passerar en sluttning med flera sorkhål. Stoppar pinnen i fickan och fortsätter. Sigge har stannat lydigt och väntar på mig och när vi passerar sorkhålen går han jättefint vid min sida. Och jag får ingen användning för träpinnen. Vet han vad jag har i fickan? Och vilka lömska planer jag har?

Jag har en lydig hund hela vägen hem och nästa dag har jag rätt jacka med nyckelbrickorna i bröstfickan och samma procedur som dagen innan upprepar sig. Vi har inga problem alls vid sorkhålen och jag börjar tro att sorkarna har givit sig iväg på julsemester.

Alldeles fel trott, ska det visa sig…

Lisbet H december 2008