Kantarellbesvär 

Ny kursdag i kantarellsöket. Trötta och utslagna Sigge har sovit nästan hela dagen. Men piggar på sig rejält när vi parkerar bilen och han träffar de andra kantarellhundarna och kursledaren Kicki. Vi börjar med en kort repetitionskurs av det som vi lärde oss igår. Och nu blir det fart på Sigge! Jag har beväpnat mig med extra gott godis. Små, små kasslerbitar. Sigge som har en bökig mage och nästan aldrig får något annat godis än sina vanliga hundmatskulor blir så taggad att han mest tittar på min klickerhand. Klicka, säger han, klicka!

Vi fortsätter kantarellsöket och försvårar lite undan för undan. Jag försöker vänja honom vid ”arbetskläderna”, slänger iväg den lilla kantarellen en halvmeter framför honom, sätter på ett nytt halsband (som tyvärr är lite för trångt), uppmanar honom att söka kantarell, klickar när han hittar kantarellen och nosar på den. Berömmer med kasslerbit och försöker få honom att sätta sig, nytt klick och godis. Av med arbetskläderna/halsbandet och ett par minters vila och så nya försök.

Efter en halvtimme ger Sigge upp. Tröttare hund finns inte i hela skogen! Han är ordentligt påverkad av värmen denna härliga sommar och värmen tillsammans med kantarellutmaningen gör totalt slut på honom. Vi vilar och pustar och sedan gör vi några enkla försök till kantarellsök. Att gömma kantarellen för att han ska söka rätt på den – som de andra hundarna gör – är det inte tal om. Han får söka rätt på sin kantarell som ligger fullt synlig och jag tror han gör det enbart för att vara bussig mot matte. Besväret är knappt värt kassler ens, så jobbigt är det.

Kursdagen avslutas med att Kicki skickar med oss några kantareller hem. Plus en order om att vänta minst ett dygn, helst två, innan vi tränar lite hemma.

Jag lovar Sigge att det ska bli en lång väntan innan kantarellerna åker fram ur kylskåpet. Morgondagen blir garanterat kantarellfri!

Lisbet 08-06-30