Sigge fyller år

Torsdag den 8 maj. Sigge fyller två år i dag. Fast det har han ju ingen aning om, lyckligtvis. Så fort tiden går, både när det gäller egna år och andras.  Det var ju nästan igår som han kom hem till oss och slog sig ner i skuggrabatten.  En otroligt söt liten valp, pigg på både livet och maten. Det var väl ungefär lika varmt då som det är nu på tvåårsdagen. Plus 20.7 i skuggan utanför mitt rum.

Sigge firar just nu sin dag i skuggan ute på stenläggningen. Liggandes på mage med frambenen utsträckta framåt och bakbenen bakåt. Han ligger alltid som vore han fortfarande en liten valp. Han gillar inte värmen, utan skulle nog helst ha nollgradigt därute på sin födelsedag.

Han har fått en födelsedagspresent. En ny sele, svart med klarblått fleece runt bröstet. Han viftade intensivt på svansen när jag kom hem med den. Spår, tänkte han!

Vi firade faktiskt hans tvåårsdag med ett viltspår vid lunchdags. Jag började morgonen med att gå ut i skogen med en rådjursklöv. Släpade den efter mig i ett ca 300 meter långt U-spår. Husse var borta och jag nådde inte upp till påsen med klädnypor och snitslar, som låg högst upp på en hylla i garaget, så jag snitslade med toapapper! (Tack för det tipset, Kicki!) Toapapper multnar snabbt om det skulle bli kvar i skogen, samtidigt är det lätt att bara rycka ned när man rusar förbi hängande i slutändan på spårhundens lina. Fast det är klart att det ser lite konstigt ut med toapapper runt en trädgren eller instucket under barken på en tjock tall.

Jag var glad att jag inte mötte någon fågelskådare där jag gick i skogen med rådjursklöv och en rulle toapapper. Det är mycket gott om fågelskådare i våra skogar så här års. Misstänker att de kanske skulle ha lite svårt att förstå min hobby.

Efter ett par timmar senare får Sigge på sig spårselen och han rusar glatt iväg i spåret. Han är jätteduktig, men han är lite för ivrig. Det går undan i spåret och jag har svårt att hinna rycka åt mig toapappersmarkeringarna. Han missar den första vinkeln, men letar runt och hittar snabbt spåret igen.  Sedan går det som på räls, bortsett från hans brådska.

Det är så otroligt fascinerande med spår. Att Sigge kan känna att jag gått här i den knastertorra marken med en klöv för en stund sedan! Varje gång blir jag lika imponerad.

Vi avslutar födelsedagen med en hundträff i grannskapet. Åtta hundar med vidhängande mattar tränar hopp och inkallning denna härliga kväll med häggdoft och en nedåtgående sol som strålar genom slånbusksnåren. Hemma igen somnar tvååringen ute på trappan, nöjd med sin födelsedag.

Lisbet 08-05-18