Tam och lydig

Vår varma badsommar fick ett abrupt slut strax efter lunchtid idag. Men jag slapp i alla fall att vattna alla krukorna på altanen. Långbyxorna åkte på för första gången på ett par veckor, regnrocken likaså. Ostbitar i fickan och klicker i band runt halsen. Dags att testa om vilda Sigge kommer ihåg våra ”gå-fot-promenader” eller om allt vett flugit sin kos under lata sommarveckor.

Han kommer ihåg! Jag blir riktigt lycklig. Vi går vår vanliga ”fostringsrunda” och jag är noga med att han ska gå vid min sida hela tiden. Han går så fint, trippar som en lippiezaner vid min sida, tittar på mig och får ostgodis för att han är duktig. Jag är noga med att stanna när han glömmer sig och börjar dra, han får komma tillbaka till sidan och så fortsätter vi.

Vi går en halvtimme och han är tam och lydig hela tiden. Inte alls som när vi går till badet. Han ser så nöjd och belåten ut där han går vid min sida. Nöjd med att han är så duktig. Nöjd med ostbitar och matkulor som godis. Nöjd med matte som bara berömmer och inte tjatar.

När vi kommer hem försöker jag gå fot med honom lös på gräsmattan. Han går som en klocka vid min sida, sätter sig när jag stannar. Lägger sig, sätter sig och lägger sig igen på mitt kommando. Kommer snabbt när jag visslar och stannar och sätter sig på visselsignal och handtecken. Vi kör så i fem minuter och sedan njuter vi bara av att det innanför den lurviga pälsen inte bara finns en ivrig hund, utan en som kan vara både tam och lydig. Och som dessutom kommer ihåg!

Det var inte så dumt med en regneftermiddag efter alla soliga dagar.

Lisbet 08-08-10