Bland tomtar och troll

Vi har haft ett par smärre mentaltest här den senaste tiden. Farliga saker spökar i Sigges värld.

En morgon när jag just har släppt ut honom på tomten hör jag att hur han skäller. Han brukar aldrig skälla, står bara tyst vid Smillas sida när hon skäller på hundar, hundägare och joggare. Jag går ut för att säga tyst och kolla vad han skäller på. Han står som fastfrusen vid staketet och stirrar bort mot en granntomt. Och fortsätter att skälla.  

Han har upptäckt två farliga spöken, i form av en snögubbe och en snöhäst. Jag tar in honom och han rusar genom huset fram till altandörren. Smart gosse som omedelbart räknar ut att han kan se snöspökena därifrån.

När vi ska ut på promenad har han visat Smilla snöspökena och båda skäller. Så kan vi ju inte ha det. Grannens barn kommer naturligtvis att göra snögubbar en massa gånger under vintern. Jag bestämmer oss för att gå och hälsa på snögubben och snöhästen. Ringer på hos den förvånade grannen och ber att få gå in på tomten och hälsa på de fina skapelserna.

Sigge är oerhört avvaktande, låg svans och öronen bakåt och han vägrar att han gå närmare snöfigurerna än fem-sex meter. Jag berättar hur fina de är och jag lägger godis på den lilla snöhästens rygg. Men sådana knep går Sigge inte på. Inte en chans.

Smilla däremot kan inte motstå frestelsen, hon kniper raskt godisen och nosar på hästen och snögubben som är klädd i grå mössa och halsduk. Sigge vägrar.

Jag ger upp och vi går därifrån. Måste ju tänka lite på mitt rykte också. En människa med två hundar som står och pratar med en snögubbe och en snöhäst…

Nästa mentaltest kom tomten med. Han var ännu farligare än snögubben visade det sig.

Nyfikne Sigge backade och backade när tomten (som han egentligen kände!) klev in i huset. Han klev så långt bort från tomten som han bara kunde och vägrade att hämta paketet med en tuggsko, som väl borde lukta gott. Och den nya frisbeen fick tomten också ha i fred.

Förra julen både hälsade han och nosade på tomten och tog glatt sitt paket. Men den här tomten var uppenbarligen mycket farligare.

Jag har full förståelse för farligheten. En tomtemask kan nog platsa på vilken mentaltest som helst. Ett konstgjort ansikte, helt utan uttryck och ögon som inte syns. En sån hälsar man inte på.

När masken var borta och tomten kom in ”civil” igen, då minsann hälsade Sigge. Tog sin tuggsko och njöt. Och det var ingen måtta på kramarna som den före detta tomten fick.